Dagen som forsvann

Igar runt 10 pa formiddagen gick jag in i stans hetaste Galleria, TsUM, for att ta ut lite pengar. Darefter var det meningen att jag skulle traffa min polare Roman och hanga med honom pa en forelasning.

Bankomaten svalde mitt kort.

Jag anmaler detta till personalen pa TsUM, som ringde banken. Under tiden vantar jag vid bankomaten ifall kortet skulle ploppa ut. En kille kommer fram till mig och fragar om jag ocksa blivit av med kortet. Vi borjar snacka och det visar sig att aven han ar statsvetare och ar har och skriver en uppsats om kirgizisk nationalism. Karl heter han och kommer fran USA. Vi far efter ett tag order om att ga till banken och skriva en anmalan. Sagt och gjort: i sallskap med ett fortjusande ryskt par som tillika blivit bestulna pa sitt kort tar vi en taxi till Kazkommersbanks huvudkontor och kliver in. Dar inne mots vi av en kille som ar misstankt lik Clark Kent i Lois&Clark och som sager att vi kan fa vara kort klockan tre. Vi forsoker tjafsa lite for att fa vara kort lite snabbare men det ar hopplost. Banken har beslutat genomfora en utredning for att se om vi mojligen har forsokt stjala pengar ur bakomaten (alla fyra, genom att stoppa i vara kort samtidigt..)

Vad gor man da en eftermiddag i Bishkek, utan sarskilt mycket pengar eller nagra sarskilda planer (forelasningen hade jag vid det har laget redan missat)? Tja, ett besok pa tygmarknaden, ett antal besok pa diverse fik, en titt pa Karls lagenhet och ett antal forsok att fa personalen pa TsUM att bara ge oss det javla kortet hann vi med. Klockan fyra hade jag slutligen kortet i handen.

Nasta vecka ska jag ta lektioner i Kirgiziska. kan bli kul.