Att blogga Kirgizistan

Ny blog

2005-07-19T00:42:00.000-07:00

Middag + Cholpon-Ata

2005-06-09T00:37:00.000-07:00

I lördags natt var jag och David bjudna på middag hos den tidigare Sverigeresenären Ainuras föräldrar. Ainuras mamma hade lagat Plov, det kirgiziska kökets stolthet, bestående av ris, morötter, lamm och något slags olja (det är godare än det låter). Kirgizisk tradition påbjuder vidare att allt som finns i huset skall stå på bordet när man har gäster, så det bjöds även på en liten sallad, stora berg vitt bröd, godis, plommon och inte minst vodka. Den sist uppräknade godsaken gjorde mig och David rejält snurriga och efter att vi åkt hem och skjutit på varandra med vår nyinköpta luftpistol beslöt vi gå på disko. Hela detta skeende ledde till ytterligare en sen natt, varför vår planerade resa till ”nationens stolthet”, sjön Ysyk-Köl, inte gick av stapeln nästa morgon, som vi tänkt, utan sent på eftermiddagen.

Minibussresan till den så här års ganska sömniga kurorten Cholpon-Ata var klädsamt billig, 200 som (40 SEK), och tog fyra timmar. Väl framme hittade vi snabbt pensionatet Petrovskaja Pristan, där ägaren Lyuba tog emot oss med öppna armar. Lyuba var otroligt rysk: stor, högljudd och helt fantastiskt snäll. Vi hann inte mycket mer än gå och lägga oss på söndagen och på måndagen väntade vi oss några brödsmulor och en kopp te till frukost, men icke: för 100 som dukade Lyuba upp stekt korv med bovete, fyllda pannkakor och varsin bakelse (förutom brödsmulorna och teet). Sen var dags att känna på lite kirgiziskt beachlife!

Ysyk-Köl är helt fantastisk och samtidigt direkt pinsam. Det fantastiska består i själva naturen: turkost ändlöst vatten, mängder av gröna växter och i bakgrunden snötäckta och storslagna bergstoppar. Det pinsamma består i nedskräpning och fullständigt horribel arkitektur längs stränderna. Hursomhelst hade vi en ganska intressant dag, då vi hann med ett dopp, en roddtur, ett parti schack, mitt livs vidrigaste gulasch, ett poänglöst besök av ett tråkigt museum och ett inköp av ytterligare en luftpistol. Sen började det åska och vi beslöt återvända till Lyubas trygga hamn där vi åt middag och lirade biljard på världens sämsta bord, som fantastiskt nog hade ett dike tvärs över, innan David spöade skiten ur mig i pingis och det blev läggdags.

För tisdagen hade vi planerat att ytterligare förbättra våra respektive solbrännor och kanske simma en sväng, men det lynniga Ysyk-Kölska vädret satte stopp för detta: dagens åskväder började redan klockan 11, så vi återvände snabbt till pensionatet, tog vårt pick och pach och tog en taxi (250 som per skalle) tillbaka till Bisjkek, där civilisationen väntade i form av stans mest prisvärda cappucino.

Kort sagt en trevlig utflykt, även om vädret kunde varit bättre. Det faktum att det egentligen är lite för tidigt för att den riktiga turistsäsongen ska ha tagit fart bidrog till viss tristess i Cholpon-Ata, särskilt kvällstid. Om staden inte varit så misskött hade den kunnat vara ett grymt turistmål: som vilken europeisk dekadent badort som helst, men 10 gånger billigare. Tyvärr har man som med som när det gäller så mycket annat totalt misslyckats med att ta vara på även denna resurs i det postsovjetiska Kirgizistan.

Bisjkek – som Svalsta fast större

2005-05-30T03:22:00.000-07:00

Det börjar närma sig slutet. Fyra månader känns som en alldeles lagom lång tid för den här gången. Det faktum att arbetet med uppsatsen varit ganska sporadiskt, i mångt och mycket beroende på de usla lokala biblioteken, har gjort att jag haft alldeles för mycket fritid, vilket börjar bli lite tråkigt.

Det jag hoppas hinna med innan hemresan är ytterligare ett par intervjuer för min uppsats, samt en resa till Kirgizistans mest kända sevärdhet – sjön Ysyk-Köl (eller Issyk-Kul, om man föredrar ryska framför kirgiziska). Huruvida man varit vid denna gigantiska saltvattensjö brukar vara den tredje frågan man som utlänning får när man samtalar med lokalbefolkningen (de två första är var man kommer ifrån och om man gillar Kirgizistan). Jag och David planerar ta den vedervärdiga vägen österut och genomföra en okulär besiktning av den 170 x 70 km stora vattenmassan, ta ett dopp och kanske till och med prova den lokala makrillen. Förutom dessa mer seriösa aktiviteter lär det väl bli något slags avskedsparty, som förmodligen kommer att pågå åtminstone ett par kvällar i rad.

Den senaste tiden har det blivit en hel del häng med den lilla klick människor som jag känner att det är någorlunda enkelt att relatera till, vilken i korthet består av delar ur den europeiska och amerikanska kolonin samt ett gäng lokala förmågor. Att jag ständigt träffar denna lilla grupp människor även när det inte alls är planerat känns lite märkligt och får ibland miljonstaden Bisjkek att kännas som en mindre by. Igår hade jag exempelvis tänkt stanna hemma och ta det lugnt, men när jag satt och åt middag på en utomhusrestaurang kom två mer än salongsberusade tvillingsystrar förbi och vips var vi en grupp om runt 15 personer på stans hetaste hak och jag fann mig själv beställa in en halvliter vodka, ett tetrapack ananasjos och tio glas i olika storlekar. När efterfesten var slut och jag kom hem efter att ha kraschlandat i en kamrats soffa och sovit ett par timmar var det redan ljust och sedan dess har jag kämpat med mina kirgiziska adjektiv och ringt f.d. utrikesministern, som jag hoppas hinna intervjua innan hemresan. Den här sortens livsstil är naturligtvis inte särskilt hållbar, så det känns ganska bra att det snart är dags att återvända till regelverkets förlovade land, där alla lokaler stänger på en i förhand utsatt tid och där man bara får köpa huvudvärkstabletter på apoteket. Att älga runt på ett dansgolv till låtar som Coco Jambo är ironiskt kul då och då, med inte fredag, lördag och söndag vecka ut och vecka in.

Utflykt till storstaden

2005-05-17T22:51:00.000-07:00

Söndag till tisdag avlade jag besök i Almaty. Staden påminner en hel del om Moskva och känns betydligt mer europeisk än Bisjkek, med sina många höghus, reklamskyltar och dyra affärer.

Planen var att ta en s.k. marshrutka (minibuss) hela vägen mellan de båda huvudstäderna. Nu blev det dock inte så, vilket medförde en hel del oväntade positiva konsekvenser. Bakgrunden var att jag på minibussen från mitt hem till busstationen blev rejält förbannad över trängseln och hettan och började leka med tanken att ta en taxi till Almaty i stället. Väl framme på busstationen klev jag ut ur bussen och det första som hände var att en kirgizisk taxichaufför, iklädd svarta blanka skor, kostymbyxor, träningsoverallsjacka och gubbkeps, kom fram till mig och frågade om jag skulle till Almaty. Lätt förbluffad över hans intuition svarade jag ja och fick då erbjudandet att dela en taxi med två andra passagerare för 700 som (c:a 125 SEK). Även om detta är tre gånger så dyrt som att åka marshrutka kände jag att det nog kunde vara värt det. Sagt och gjort satte jag mig i baksätet. Framför mig i framsätet satt en kirgizisk dam i 30-årsåldern som skulle till Almaty och sälja guld och som inför resan valt att sänka rejäla kvantiteter av någon slags alkoholhaltig dryck för att sova bättre. Bredvid mig i baksätet satt Donaha, en irländsk doktor i statsvetenskap som varit i Bisjkek för att göra några intervjuer och som nu skulle tillbaka till sitt universitet i Almaty. Väl framme i Almaty hade den kirgiziska guldförsäljerskan kräkts både en och två gånger, medan jag lyckats bli inbjuden till gratis kost och logi hemma hos Donaha och hans polska flickvän Renata. Första kvällen i Almaty tillbringade jag således hemma hos dem och drack bisarra mängder te, vilket kändes klart bättre än att sitta och titta på kackerlackor på något hotellrum.

På måndagen var det så dags att ta itu med resans huvudsakliga syfte: att skaffa ett nytt visum på Kirgizistans generalkonsulat. Jag hade varit rejält nervös inför detta och var lite grand inställd på att bli nekad, men det var absolut inga problem: den närmast totalt ointresserade tjänstemannen på andra sidan skrivbordet tog emot mina papper och mina 80 dollar och tillverkade visumet på fem minuter. Därefter hade jag hela dagen på mig att turista, vilket jag också gjorde av hjärtans lust. Eftersom gratis är gott tillbringade jag större delen av dagen med att promenera, men hann också med att åka kazakisk kabinbana, äta burritos på en sovjetnostalgisk restaurang, fönstershoppa i märkesbutikerna, samt inhandla nya kontaktlinser på den sjukt amerikanska stormarknaden Ramstore. Almaty gjorde på det hela taget ett ganska gott intryck: staden är liksom Bisjkek väldigt grön, men mycket modernare och som sagt ganska europeisk, även om de typiska sovjetiska betongklossarna till myndighetsbyggnader skvallrar om var man är någonstans. I Kazakstan särskiljer de sig dock något genom sina gigantiska turkosa takkupoler. Trafiken är ett betydligt större problem än i Bisjkek och luften känns smutsigare. På grund av detta är folk i allmänhet något hetsigare än de lätt sävliga kirgizerna och de tenderar dessutom att vara något mer arroganta, vilket kanske beror på att de har mer pengar. Kvällen tillbringades i lugnt tempo hemma hos Donaha och Renata.

Tisdagen var en liten besvikelse jämfört med måndagen. Jag hade planerat besöka två museum, men det båda var stängda, märkligt nog. Jag hann i alla fall med att besöka Coffeedelia och köpa en Jambo Latte för nästan lika mycket som resan hem till Bisjkek skulle komma att kosta. Är det något som jag saknar i Bisjkek är det vettiga fik, upptäckte jag när jag tog den första klunken av denna underbara brygd. Därefter var det dags att åka hem, vilket var lite av en mardröm: den kazakiska delen av vägen mellan de båda huvudstäderna genomgår sedan flera år tillbaka något slags enorm renovering, varför man måste åka bredvid själva vägen på något som med mycket god vilja kan kallas stigar. Eftersom jag kände mig lite snål efter min dyra fika tidigare under dagen tog jag en marshrutka hem, vilket var ett ganska dåligt beslut. Det hela tog fem och en halv timme och jag får fortfarande huvudvärk när jag tänker på hur jag vid ett tillfälle kastades rakt up i luften och slog huvudet i bilens innertak. Hem kom jag i alla fall, tog genast kontakt med de närmast sörjande här i stan och avslutade en ganska kämpig dag med en whisky på baren nere på hörnan. Det är överlag rätt skönt att vara tillbaka, men Almaty gav klar mersmak och det skulle inte förvåna om jag kommer tillbaka dit någon gång i den nära framtiden.

Zhangilikter bar

2005-05-08T07:37:00.000-07:00

I fredags var jag i bergen och kollade in dem i narbild. Vadret var lite sadar, men det var anda trevligt. Tillsammans med en hollandsk bekant, en fran Moskva tillrest fd tolkskoleelev och en lokal guide besteg jag en ganska hog topp och fick se vildtulpaner och jakar i narbild for forsta gangen. Nar regnet kom gick vi ned igen, tittade lite mer pa jakarna (som var imponerande men lite otacka) och begav oss tillbaka till var vardfamilj i byn. De var i full fard med att halal-slakta ett far, av vars kott de sedan lagade nationalratten kuurdak och bjod oss pa. En riktigt skon dagsutflykt och ett bra traningspass, kan man sammanfatta det hela..

En intressant sak med Bisjkek ar att det ar otroligt enkelt att skaffa nya vanner. Forutom kirgizer och ryssar har jag hittat riktigt trevliga irlandare, schweizare, tyskar, osterrikare, amerikaner och ukrainare har i stan. Det blir ganska manga blota kvallar, natter och morgnar, eftersom ingen tycks ha nagot viktigt att gora.

Om en vecka bar det av till Almaty och innan dess har jag skaffat tva bra intervjuoffer for min uppsats.

Hastar och Kazakher

2005-05-04T04:55:00.000-07:00

Sedan sist har det rullat pa ungerfar som tidigare. Det har varit forsta maj, en stor helgdag som vi firade pa Cowboy Club, dar varje gast vid stora bordet, dar vi satt, har en alldeles egen asiatisk cowboy som kommer springande med ol hela tiden.

Annars hander det spannande saker framover: pa fredag blir det hastridning samt besok av en jakfarm med en hollandsk bekant. Nasta sondag bar det av till Almaty, Kazakhstan for forlangning av mitt visum. Jag vet inte om jag nagonsin varit med om nagot sa onodigt som att man inte far forlanga sitt visum forutom om man aker over gransen och vander igen men det ar, som valigt har nere, bara att gilla laget. Almaty ska for ovrigt vara en trevlig stad har jag hort. Dessutom ar det ledig dag bade torsdag (konstitutionsdagen) och mandag (60 ar sedan tysken fick pa noten av Roda Armen). Manjana var ordet, sa Bull.

For ovrigt: Det borjar nastan bli lite for varmt.

Bilder!!

2005-04-21T23:21:00.000-07:00

Hade idag hoppats kunna ladda upp lite bilder men det gick at pipan.

Det ar ungefar hundra grader varmt just nu och om livety var manjana innan sa ar det i det narmaste i koma just nu. Jag gor anda mitt basta for att svanga ihop min uppsats, men det kanns inte troligt att den blir fardig innan terminens slut.

Ang. visumet har jag hittat en elegant utvag: en fyra timmars bussresa till Almaty, Kazakhstan, ett besok pa Kirgizistans ambassad dar och ett nytt visum blir mitt for det facila priset av 40 dollar. En ganska bra och smidig losning, med tanke pa att jag hade velat se Almaty hur som helst. Denna resa gar nog av stapeln i borjan eller mitten av maj i sa fall.

Vatten under broarna

2005-04-15T05:26:00.000-07:00

Mycket vatten har runnit under broarna sedan sist.. en tysk ar inflyttad i min lagenhet, vi har hunnit med en inflyttningsfest som blev alldeles otroligt lyckad, samt en hel massa andra fester, som inte heller varit dumma. Det ar inget halsolager direkt, Kirgizistan, men det ar sannerligen roligt. Forutom de alkoholstinna kvallarna har jag hunnit med att fardigstalla min hemtenta for specialkursen, sa nu kan jag fokusera helhjartat pa min uppsats och pa kirgiziskan. Tyvarr gar det lite sadar med bada - det basta bibliotek jag hittat ar ungefar lika stort som en svensk mellanstadieskolas och mina kirgiziskalektioner blir standigt installda.

For nagon timme sen kom jag hem fran en miniresa till byn Dzjangisjer, belagen ungefar en timme fran Bishkek. Jag och Lisa, en svensk bekant, kom dit pa torsdagkvallen och besokte en amerikansk peacec corpse-volontar som bott dar i 19 manader och undervisat i engelska. Vi inledde kvallen med en middag, bestaende av brod, rokt ost, vin, vodka, juice, saltgurka och inte minst kirgizisk lask med tuggummismak. I morse foljde vi med Chris, som han hette, till engelskalektionen och tittade pa nar han utsatte tva sjatteklasser for ett prov och undervisade sjuorna i pronomen. Jag och Lisa var omattligt populara och fick till och med skriva ett par autografer. Hur som haver kandes det bra att komma tillbaka till det relativt civiliserade Bishkek igen, sanka en Gamburger (en bulle fylld med kebabkott, gronsaker, majonas, ketchup och pommes frites for det facila priset av 3,50 SEK) och ta en dusch.

Ikvall ska vi ha avvinkningspartaj hemma hos svenskganget, som drar till Uzbekistan i morgon. Spaghetti och lammkott (bokstavligt talat) star pa menyn.

For ovrigt intet nytt om mitt visum.

Dagens citat: "Javla idrottsman!" (mindre glatt tillrop riktat till mig och Lisa under en joggingtur runt norra delarna av stan. Jogging ar inget gemene man agnar sig at i Kirgizistan)

Funky weather..

2005-04-04T03:58:00.000-07:00

Bisjkek bjuder pa skumt vader sa har pa varen. Det svenska s.k. aprilvadret kan slanga sig i vaggen. Igar var det +21, kvavt som i Sahara och svettigt. Idag pa morgonen tittar jag ut och mots av fallande sno.

Annars: har haft tre inneboende svenskar, Adam, Lisa och Sara, som behovde nagonstans att bo eftersom deras kirgiziska kompis som de normalt bor hos fick familj och slaktingar pa besok. De spenderade tre natter i min lagenhet, vilket var ytterst trevligt men hammade produktiviteten i mina studier, som annars rullar pa. Haller pa och skriver en Essay Plan for min c-uppsats, samt ar nasta klar med min specialkurs. Har idag varit och jagat mer material.

Igar var jag och David pa Osh Bazar och handlade mat. Bytet blev lyxvaror som bananer och massor av olika sorters torkad frukt, samt diverse annat. Det har blivit ganska krangligt och dyrt att handla mat i affarerna sedan plundringarna och min favoritaffar har fortfarande inte oppnat (och lar inte gora det pa ett bra tag, eftersom den blev helt tomd och dessutom invandigt uppbrand av nagra medlemmar i begavningsreserven..) Pa Osh Bazar blev jag hur som helst utsatt for ett forsok till ficktjuveri, som jag kunde avstyra tack vare mina snabba reflexer och tack vare att jag bar ganska tajta brallor. Var rejalt forbannad i nagra timmar, men sen gick det over och ingen skada ar ju heller skedd.

I morgon bitti flyttar min nye rumskompis David, 26, in i min lagenhet. David ar en mycket sympatisk tysk ekonom som praktiserar pa ett tyskt foretag i stan. Inflyttningsfest ar planerad till helgen. Kan bli en kul avslutning pa min tid har kanns det som. Pa tal om det har jag vissa problem med mitt visum, sa det kan handa att jag maste aka hem redan i mitten av maj. Det vore traktigt, men skulle sakert vara bra ur rent karriarmassig synpunkt, eftersom jag antagligen har battre mojligheter att fardigstalla min uppsats i Sverige. Jag trivs a andra sidan valdigt bra har sa det vore ratt trist att behova aka. Vi far se hur det utvecklar sig.

Anstalld

2005-04-01T03:25:00.000-08:00

Idag fick jag ett proffskontrakt med FC Aksy i den kirgiziska hogstaligan. Detta innebar att jag omedelbart kommer att flytta till en mindre stad, ca 20 kilometer utanfor Osj i sodra Kirgizistan, och bo dar atminstone fram till i juni 2006.

Det kanns verkligen underbart att min stora talang antligen uppmarksammas.
De har inte internet dar sa jag kommer nog inte att kunna hora av mig sa ofta i framtiden. Hoppas att alla drhemma far ett bra ar och att vi kan ses om jag kommer hem igen.

Tva dagar efter revolutionen

2005-03-26T00:46:00.000-08:00

Ja, jag lar ju inte bli arets Saida efter mina tips i tidigare inlagg..

Torsdagen ar en dag jag aldrig nagonsin kommer att glomma. For den som aldrig sett en regeringsbyggnad stormas live kan jag beratta att det ar en skaplig adrenalinkick. Varje harstra pa armarna stod i givakt.

Torsdagsnatten var en mardrom. Har nog aldrig varit sa radd i hela mitt liv, utom nar jag var fem ar och pappa o jag guppade omkring pa ostersjon i en bat med trasig motor. Plundring, brander och till och med skottlossning stod pa menyn. Ingenting hande med oss dock och plundrarna gav sig bara pa affarer, inte lagenheter.

Under fredagen bildades medborgargarden som holl rent pa gatorna. Det var vissa oroligheter under natten, men ingenting i narheten av natten innan. Kanner mig trygg och saker i min tyske kompis Davids lagenhet, dar jag bor tillfalligt. Aven i narheten av var gamla lagenhet har allt lugnat sig ordentligt. Min reskamrat Silke aker hem pa tisdag, hon vill inte vara med om det har langre.

Sjalv kanner jag mig sa saker att jag beslutat mig for att stanna tills vidare. Livet atergar langsamt till det normala och den nya oppositionsregeringen har borjat vidta atgarder for att gora gatorna sakra nattetid. Troligen infors utegangsforbud idag.

Maste ocksa saga att jag tycker att jag har tur som far vara har. De senaste dagarna ar de overlagset mest spannande jag har varit med om. hoppas ni inte oroar er for mycket - det ar INTE sa illa som det ser ut pa TV.

Lite darrigt nu..

2005-03-24T00:27:00.000-08:00

Spand stamning i stan for narvarande. Fick just fragan "har hopen kommit an?" nar jag klev in pa internetcafet. Vi var pa tyska ambassaden idag ocksa och skrev upp oss pa en lista pa folk som de ska ringa om det blir riktigt oroligt. Jag fragade om hur stor risken ar att alla maste evakueras och fick svaret att just nu ar den risken 0 men att det kan forandras snabbt.

Kanns ganska jobbigt med ovissheten. Pa satt och vis skulle det sitta battre med ett ordentligt inbordeskrig sa att man i alla fall kunde vara saker pa exakt vad man ska gora. Tanker hanga pa stan idag och se om det blir nagra demonstrationer eller om det bara ar losa rykten som vanligt (det cirkulerar en del sana nu - igar fick jag hora att det skulle bli utegangsforbud efter kl 7 from idag, vilket visade sig vara rent skitsnack).

Den storsta tidningen, den extremt regimvanliga Vetjernyj Bisjkek, skriver idag pa framsidan: "Det ar var i staden.. var huvudstad lever sitt vanliga liv - arbetar, vilar, alskar." Aven om det ar en ganska marklig framsida nar halva landet ar i inbordeskrig ar det faktiskt sa det kanns. Men oron ligger i luften.

I allra varsta fall ar jag kanske hemma i Sverige igen inom nagra dagar. Men jag tror och hoppas att det lugnar sig. President Akajev har beordrat att alla pastadda valfusk ska utredas, samt gatt med pa att fora dialog med oppositionen.

Skriver mer om ngt hander. Nu narmast ska jag bidra till att forbattra stamningen genom att ga och kopa glass.

oroligt..

2005-03-22T00:23:00.000-08:00

Den som foljer nyheterna vet sakert att det ar ganska oroligt i sodra Kirgizistan just nu. Sa har upplever man det i Bisjkek.

For det forsta: det ar absolut ingen upprorsstamning har. Folk verkar snarare lite sorgsna eller bekymrade. Gardagens hogtid Nooruz (det muslimska nyaret) firades mindre an vanligt, aven om myndigheterna gjorde sitt basta med en stor scen och sang- och dansframtradanden. Det som slog en var hur apatiska folk var - ingen verkade sa dar sarskilt glad over att det var helgdag. Apropa ingenting blev jag intervjuad av den kirgiziska statstelevisionen och fick chansen att onska alla medborgare halsa och framgangar. Vet inte om det nagonsin sandes dock.

Igar kvall var vi pa Metro Pub. Roligt nog traffade vi lite svenskar, narmare bestamt tre tjejer fran Osterlens folkhogskola, som ar i centralasien och skriver projektarbete. Metro stangde dock ett par timmar tidigare an vanligt, pa order fran myndigheterna.

Idag var delar av gatan dar vi bor, Prospekt Tjuj, stangda for all trafik, aven gaende. Det ar fullt med snutar i hela stan. Anda kan jag inte pasta att oron hanger i luften. Folk verkar ratt avslappnade och den allmanna uppfattningen att det hela nog lagger sig om nagon vecka. President Akajev har beordrat en utredning av det pastadda valfusket (vilket anses vara den utlosande faktorn) och ar beredd att forhandla med oppositionen. Risken att upproret sprider sig till Bisjkek minskas ytterligare av att myndigheterna har sprangt vagen mellan norra och sodra Kirgizistan, samt stallt in allt inrikesflyg - det gar inte att aka fran Osh och Dzjalalabad till huvudstaden for narvarande.

Slutligen: vi planerade att aka till just Osh om ca tva veckor. Nu har vi insett att den resan inte blir av.

Uppskjutet!

2005-03-16T06:58:00.000-08:00

Manjana pa kirgiziskt vis - min dag idag:

14.00 Ska fa mitt nya forlangda visum pa universitetet. Tyvarr har tva myndigheter olika asikter om huruvida visumet verkligen bor forlangas. Det slutar med att jag ombeds komma tillbaka nasta dag och fa visumet.

14.30 Staller mig vid Pusjkin-ststyn och vantar pa malvakten i universitetets fotbollslag som lovat ta med mig pa traning.

15.10 Malvakten dyker slutligen upp: "Nej, idag blir det ingen traning - det regnar ju!"
15.11 Promenerar hem igen

19.00 Staller mig utanfor Beta Stores och vantar pa min ryska kompis Roman som ska visa mig en bra engelsksprakig bio, nagot som vi egentligen skulle gjort igar, men han tvingades skjuta upp det.

19.23 Ringer Roman, som svarar, lagger pa direkt och sedan inte gar att fa tag i.

19.33 Far SMS av Roman: "Martin, sorry. Lets meet at Beta Stores at 8.30 ok?"

20.10 Skriver dessa rader och funderar pa om han menar 8.30 imorgon. Fortsattning foljer...

Inte mkt nytt

2005-03-11T07:24:00.000-08:00

En ganska lugn vecka. Har pluggat en del och hunnit med besok pa Varldsbanken och FN for att samla lite material till uppsatsen. De ar lite snala med utlaningstiderna, en vecka far man lana grejerna sen ska de tillbaka. Blir lite skillnad med Bono som chef pa WB far man anta. Han lar ju lana ut allt i minst hundra ar, + bjuda pa signerade affischer och en pappfigur av sig sjalv i naturlig storlek.

Internationella kvinnodagen firades med buller och bang under onsdagen. Har aldrig i mitt liv sett sa manga smaklosa blomsterarrangemang pa en och samma gang. Kvallen rundade vi av med ett besok pa resturang cyklon och senare club Metro, dar vi drack stark Baltika och traffade en 60-arig tysklarare med spjuveraktig uppsyn och en trevlig tillika tysk fru eller dylikt i samma alder.

Idag borjade jag med kirgiziska. Kandes extremt inspirerande att borja med ngt helt nytt och att klippa till alldeles egna gloslappar. Fick vissa flashbacks fran mitt lilla rum i en barack pa ett falt i Uppsala, men bara trevliga sadana.

Helgen ar ganska oplanerad: till kvallen har jag hyrt lite DVD for fem kr styck, pa lordag blir det kanske fest med ett gang fran universitetet, om inte kommer jag nog spela boll pa sondag morgon igen.

Sma bevis pa att den kirgiziska ekonomin kanske inte ar riktigt som den ska:
1. Ainuras mamma tycker att det ar lonsammare att vara hemma an att arbeta som sjukskoterska.
2. Den turkiska resturangen utanfor var lagenhet ar alltid alltid oppen och har aldrig aldrig nagra gaster (forutom nar vi gar dit).
3. Idag har jag atit ute tva ganger. Lunch: Fattiga riddare = Waldorfsallad och te. Middag: Kinesisk pyttipanna (typ) med ris och en stor riktigt stark (8%). Total kostnad: ca 40 kr.

Int. kvinnodagen I

2005-03-07T03:54:00.000-08:00

Idag ar det 7 mars - dagen innan int. kvinnodagen.

Vi firade med att ga pa turkisk resturang med Ainuras mamma, syster o kusin. Mkt trevligt, lite konstig kansla bara att sanka ca 52 cl vodka per man mitt pa dagen en vardag. I morgon blir det nog lugnt.

Var ocksa hos varldens trevligaste ryska frisor idag. Klippningen kostade ca 25 kr, blev helt ok och utmynnade i loften om en diktsamling (tanten som klippte mig ar poet) och en present till min mamma.

Svar pa tidigare kommentar: Jo, da vi pluggar visst!! Men det ar mest sjalvstudier an sa lange. Pa onsdag ska vi besoka Varldsbanken och pa torsdag borjar min kirgiziska. Hoppas du kommer (kommit?) ivag till Ukraina. Ses i host.

Resan till Talas

2005-03-04T01:34:00.000-08:00

I. Bisjkek - Kazakiska gränsen – Bisjkek.

Glada i hågen satte vi oss i en klart skaplig buss på måndagsmorgonen för att åka till våra drömmars mål – Talas och Manas, två mindre städer i norra Kirgizistan. Snabbaste vägen dit går genom grannlandet Kazachstan, men busschauffören samt våra lokala medhjälpare försäkrade oss om att det inte skulle bli några problem att ta den korta svängen, trots att vi inte hade några visum. För att göra en lång historia kort blev vi nekade passage över gränsen, det var bara att hoppa ur bussen och ta en taxi hem till Bisjkek igen. Vi fick, efter att Ainura skällt ut busschauffören rejält, tillbaka en tredjedel av busspengarna. Tilläggas bör att busschauffören själv inte ens hade med sig sitt pass. Det resan trots allt gav var ett gäng bra bilder och ett trevligt samtal med ett gäng lokala och väldigt nyfikna 13-åringar medan vi väntade på beskedet från de barska tulltjänstemännen.

II. Bisjkek – Talas

På andra försöket gick det vägen! Vi tog en taxi, en lyxig (träpanel!) men 15 år gammal Mercedes, från Biskeks utkanter. Tack vare Ainuras hjälpsamma föräldrar som förhandlade åt oss blev priset smått otroliga 300 som (c:a en femtilapp) per person, för en resa på fem timmar. Själva bilresan var i sig själv värd pengarna; den gick över ett par sjukt snygga bergspass, där man inifrån bilen kunde ta tjusiga panoramabilder. Enda missödet var när vi fick punka, men nu kan jag i alla fall stoltsera med att ha hjälpt till att byta däck bland de Kirgiziska bergstopparna. Det var ordentligt kallt. Runt sju på kvällen var vi slutligen framme i Talas.

III. Talas och Manas

Väl där välkomnades vi av en trevlig kirgizisk familj, bestående av Ainuras moster, hennes man och deras två barn, samt Ainuras mormor. Det första som hände var något som skulle bli ett återkommande inslag under vårt korta besök – de bjöd på mat i sinnessjukt stora mängder. Det mesta var gott, men ”nationalrätten” – kokta revben med kött och framförallt fett – hade jag klarat mig utan. Silke fick knappt ner en tugga. Familjens hus var helt ok, förutom att det var iskallt och att toaletten bestod av tre väggar, ett tak och en dörr kring ett hål i marken (det finns inget avlopp i Talas). Att det saknades dusch var väl heller inget plus.
Efter en härlig natt i ett iskallt hus, men under två tjocka täcken, bar det på förmiddagen av in till Talas centrum. Vi snokade runt lite på marknaden utan att köpa något, sen tog vi en minibuss till Manas. Manas är en kirgizisk nationalhelgon/-superhjälte och byn med samma namn har ett museum och ett mausoleum (där personen i fråga visserligen inte är begravd) som man kan besöka. Manas sägs ha levt för sisådär 1000 år sedan och berättelsen om honom är nedärvd genom muntlig tradition sedan dess, men skrevs ned relativt nyligen och tycks vara en viktig byggsten i skapandet av en kirgizisk nationell identitet. Efter att ha klättrat upp på ”önskeberget” bredvid museet, lyssnat på en muslimsk bön vid mausoleet, kollat in museet och handlat lite souvenirer åkte vi tillbaka till Talas igen.
I Talas gick vi hem till Ainuras morfar och åt mat + drack vodka i ca två timmar. Morfar var en skumögd gubbe som kanske inte riktigt hängde med i allt som hände runt omkring men som var stark och pigg för sin ålder. Han gav mig i alla fall komplimanger för att jag pallade att sitta som en muslim (skräddarstil) under hela middagen. Sen tog vi en promenad på ca 20 min till en av Ainuras morbröder. Där bjöds det på ännu mer mat (bl.a. en tallrik ister) och sött vin, dessutom försökte värdinnan skoja till det genom att erbjuda mig pengar om jag gifte mig med hennes ungefär 16-åriga dotter. Inte världens roligaste skämt kanske, men jag fick i alla fall en fin mössa i present som tack för att jag skrattade artigt. Vid sjutiden rullade vi hem och vi det laget hade vi käkat nästan oavbrutet i fem timmar. Hemma hos moster och morbror dukades det fram te, bröd, sylt, godis, russin, frukt, mm. Jag tror aldrig jag varit så äckligt mätt som när jag gick och la mig den kvällen. I avskedspresent fick jag en Kazmatj (en sorts hästpiska). Silke fick två snygga huvuddukar.

IV. Talas-Bisjkek

Återigen en trevlig taxiresa hem, som dock förstördes när vi kommit fram och den dittills supertrevlige chauffören plötsligt skulle ha mer pengar än vi bestämt från början. Lite tråkigt, men det var bara att nå nåt slags kompromiss så fort som möjligt. Det slutade med ett påslag på motsvarande tio kronor per man.

Det var sammantaget en trevlig resa. Jag lär ha slagit personligt rekord i tedrickande, samt gått upp något kilo av all fet mat. Det som slog en mest var nog hur mycket mer livet på landet präglas av islam än i Bisjkek. Alla pratade också kirgiziska med varandra, vilket var lite jobbigt. Det gick i alla fall bra att tala ryska med alla vi träffade. Nu lär det bli skönt att slappa ett par dagar i det relativt civiliserade Bisjkek.

Epilog: Blev rejalt magsjuk efter hemkomsten. Vet inte varfor, men ar javligt glad att det inte hande innan vi akte hem. Numera frisk igen.

Dagen som forsvann

2005-02-22T00:36:00.000-08:00

Igar runt 10 pa formiddagen gick jag in i stans hetaste Galleria, TsUM, for att ta ut lite pengar. Darefter var det meningen att jag skulle traffa min polare Roman och hanga med honom pa en forelasning.

Bankomaten svalde mitt kort.

Jag anmaler detta till personalen pa TsUM, som ringde banken. Under tiden vantar jag vid bankomaten ifall kortet skulle ploppa ut. En kille kommer fram till mig och fragar om jag ocksa blivit av med kortet. Vi borjar snacka och det visar sig att aven han ar statsvetare och ar har och skriver en uppsats om kirgizisk nationalism. Karl heter han och kommer fran USA. Vi far efter ett tag order om att ga till banken och skriva en anmalan. Sagt och gjort: i sallskap med ett fortjusande ryskt par som tillika blivit bestulna pa sitt kort tar vi en taxi till Kazkommersbanks huvudkontor och kliver in. Dar inne mots vi av en kille som ar misstankt lik Clark Kent i Lois&Clark och som sager att vi kan fa vara kort klockan tre. Vi forsoker tjafsa lite for att fa vara kort lite snabbare men det ar hopplost. Banken har beslutat genomfora en utredning for att se om vi mojligen har forsokt stjala pengar ur bakomaten (alla fyra, genom att stoppa i vara kort samtidigt..)

Vad gor man da en eftermiddag i Bishkek, utan sarskilt mycket pengar eller nagra sarskilda planer (forelasningen hade jag vid det har laget redan missat)? Tja, ett besok pa tygmarknaden, ett antal besok pa diverse fik, en titt pa Karls lagenhet och ett antal forsok att fa personalen pa TsUM att bara ge oss det javla kortet hann vi med. Klockan fyra hade jag slutligen kortet i handen.

Nasta vecka ska jag ta lektioner i Kirgiziska. kan bli kul.

Fjarde dagen

2005-02-18T23:49:00.000-08:00

Noterat: manga brunnar saknar lock. De blir tydligen stulna och saljs till kinesiska stalverk. Det ar ganska komiskt. Annars har vi provat kirgizisk turkmat, italienmat, kirgizmat och uzbekmat utan att bi magsjuka. Kanns som en vinstlott. Var hyresvard slanger vara sopor at oss och ar precis hur hjalpsam som helst, liksom i stort sett alla andra vi har traffat - utom nar de jobbar. Da vill de inte gora nagonting.

Det ar ocksa klart att vi ska gora en liten resa till Manas (ca 3 timmar fran Bisjkek) med Ainura och halsa pa hennes mormor och morfar. Kan bli kul. Manas ar en kirgizisk nationalhjalte och hans grav sags ligga i den staden. Den 28:e bar det av.

Pa plats

2005-02-16T23:15:00.000-08:00

Jahapp da var man framme da. Efter en helt ok resa dar de storsta problemen overraskande nog uppstod pa Arlanda, och dar hojdpunkterna var en sjukt flirtig rysk steward, en somnig kirgizisk visumgubbe och en jovialisk tulltjansteman som log med hela ansiktet, kom vi vid sju pa morgonen fram till en helt ok liten tvarumslagenhet i centrala Bisjkek, som utover att den har alla moderna bekvamligheter (utom ett handfat, markligt nog) dessutom ar inredd som en blandning av en barnkammare och ett turkiskt vardagsrum. Ljudisoleringen ar lite sa dar, men det finns varmvatten och man fryser inte hacken av sig, utom i hallen.

Vi har hunnit med att prova det lokala krubbet, som var helt ok och dessutom alldeles snorbilligt. Den lokala supermarketen var val inte direkt Ostermalms saluhall, men anda helt ok. Idag ska var kompis Ainura visa oss universitetet och kolla upp mojligheten att skaffa internetuppkoppling hemma. Sen far vi se om det blir dags att kolla upp den lokala klubbscenen nagon gang i helgen.

Omstart

2005-02-12T11:20:00.000-08:00

OK, då startar vi om det här.. alla gamla inlägg är borttagna. Första rapporten från Bisjkek kommer någon gång i nästa vecka. Förhoppningsvis kommer detatt funka med bilder och grejer också.